Predikan i Sangis Kyrka av Gunnar Jönsson

Skriv din text här Predikan av Gunnar Jönsson (Laestadianpredikant) Domsöndagen 1981 i Sangis Kyrka.

Sid 1

Predikotexten från Uppenbarelseboken kap 20, vers 12-15 0ch kapitel 21 vers 1-4. "Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen och böcker blevo upplåtna. Ock jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blev dömda eftersina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna. Och havet gav igen de döda som var däri, och döden och dödsriket gav igen de döda som var i dem; och dessa blev dömda var och en efter sina gärningar. Och döden och dödsriket blev kastade i den brinnanade sjön; detta den brinnande sjön är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i Livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden var förgångna och havet fanns inte mer. Och jag såg den Heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad som en brud som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall inte mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plågaskall vara mer; ty det som var är nu förgånget"

Alla texter på Domsöndagen och alla psalmer vi sjunger i dag, de talar till oss alla på ett mäktigt och inträngande sätt. Det vill stämma våra tankar, våra sinnen, våra hjärtan, att i denna stund gå in under räkenskap inför levande Gud. Att inte skjuta upp med den en dg, en vecka, en månad, ett år, men ställa oss inför räkenskap inför levande Gud. Att inte skjuta upp med den en dag, en stund, inför Honom som även i dag är här nere, vilkens blickar inte stannar vid det vi människor visar oss med här på utsidan, utan tränger in i hjärta och samvete, ja rannsakar och prövar och vet våra innersta tankar.

Det är nog många människor, och särskilt i denna vår sekulariserade värld, när en ny hedendom på ett oroväckande sätt håller på att lägra sig över vårt folk och våra bygder, som slår ifrån sig alla dessa himmelska sanningar på ett sådant

Sidan 2

sätt som människorna gjorde på apostlarnas tid då de sade: "Allting har ju varit på samma sätt ifrån begynnelsen". Det finns gott om sådana profeter, som ropar frid, där ingen frid är. Som gör ljuset till mörker och mörkret till ljus och det gör, att människorna leds allt längre bort från allt som hör Gud till och Hans heliga ord till. Leder dem in i ett hedniskt tänkesätt, för att om möjligt lösslita människan från de tankar, som härleder sig från den röst, som någon gång påminner henne om att det är väl ändå något där på andra sidan. Och då är det inte mycket bevänt med att bekänna sig vara ateist eller Gudsförnekare, när läpparna säger ett men vittnesbörden och domen i samvetet säger ett annat.

Men Gud vare tack att det ännu finns sådana människor, som fastän de i världens ögon anses vara en utdöende flock, så finns det likväl ännu en rätt stor skara, som endast med sina hjärtan vill tro på Gud. Vill tro att Hans ord som oss är givet i den Heliga Skrift är en ofrånkomlig sanning. Men om vi stannar kvar i ett halvfärdigt själstillstånd, så tar man inte emot kristenlivets frälsande och saliggörande vatten fastän det bjuds. Vad är det då som hindrar dem att ta emot detta? Det är när människan ställer sig själv under vissa villkor; Sådan bör jag vara och så långt skall jag ha hunnit, innan jag kan ta emot livets vatten. Men dessa tankar har inte kommit av sig själva hos människor, men de har i gudaktighetens och kristendomens namn ofta förkunnats på ett sådant sätt att människan måste gå in under vissa villkor, innan hon kan få dricka av livets vatten. Ja, dessa villkor avspegla även i den fråga som, ännu enligt kyrkohandbokens formulär, ställs vid avlösningen och lyder: Är nu din syndabekännelse uppriktig, och begär du med ödmjukt och förkrossat hjärta o.s.v. då utlovas syndernas förlåtelse. På denna formulering anmärkte även Lars Levi Laestadius på sin tid. För då går det på det sättet, att den verkligt ödmjuka och verkligt botfärdiga ångerfulla människa, vilken har en levande självkännedom inte alltid vågar att under dessa villkor ta emot den Guds förlåtelse som där erbjudes. Men åter en människa, vilken sover i sin syndasömn, men inbillar sig att ha sin sak klar med Gud, en sådan har lätt att påstå: Jag har gjort en ärlig syndabekännelse inför Gud och jag är den som verkligen är ödmjuk av hjärtat och kan ta emot avlösningsorden.

Sidan 3

På det här sättet går det till, när Gud håller sin Dom genom det evangeliet han har anbefallt sina lärjungar; det är att predika bättring och syndernas förlåtelse.

Gudsordet i dag talar till oss alla på samma sätt; det är ett fullkomligt evangelium: bättringens predikan, men samtidigt därmed också, den oförskyllda nådens predikan åt alla dem, som inte har annat val än, att fattiga och ovärdigs ta emot Guds stora nåd. Och give Gud, att Han med sitt ord och sin krafts Ande finge döma oss alla redan här i nådatiden. Ty här vill Han föra sin dom med oss på ett sådant sätt, att vi har möjlighet att bli dömda med nådens och barmhärtighetens lag. En annan sak är det när den stora domens dag inträder, om vilken vi nyss hört läsas från Altaret, och som även de upplästa textorden från Uppenbarelseboken, gett oss antydan om.

Uppenbarelsebokens ord är många gånger våra att förstå, och vill oftast lyfta våra tankar och föra dem bortom tid o rum till något som måhända en gång skall ske där på andra sidan. Men om vi förstår Uppenbarelsebokens ord rätt, såsom även rösten sade och befallde Johannes att skriva: Skriv vad som nu är, och vad som skall ske. Och därför talar Uppenbarelseboken mest om den stridande församlingen, Guds barns kamp genom tider och genom olika prövningar ända fram till tidens ände. Men här och var visar den en liten glimt om den lycka, om den salighet, om den eviga frid, som i all fullkomlighet blir Guds barns del en gång. Men där talas även om den sjö, som brinner med eld och svavel, om de eviga straff, som kommer över dem vilka här i nådens tid har förkastat Guds nådeserbjudande och inte i botfärdigt sinne böjt sig under bättring och omvändelse och kommit in genom dörren Herren Jesus in i den församling, i det fårahus som han själv upprättat.

Det heter här, att när alla både stora och små ställs inför tronen så blev böckerna upplåtna. Vi tänker, att dessa böcker är samvetets böcker. Alla de, som har hållit sin samvetsbok sluten här i nådatiden, de måste en gång öppnas. Är Du här tillstädes (närvarande), du människobarn, som intill denna dag har hållit din samvetsbok sluten, där finns det upptecknat ända ifrån barnaåren; olydnaden och stoltheten, kivet och stridigheten med syskonen, olydnad och ohörsamhet mot far och mor, uppstudsighet i skolan mot lärarna. Ja där är

Sidan 4

även tecknat den första sak som blev stulen, om det skedde bakom fars och mord rygg eller i butiken, ja, där är allt upptecknat; all lättsinnighet, all oärlighet allt vad djävulen har fört på syndens vägar. Där är lögnen, där är förtalet, där är egoismen, där är det egna jaget, storheten att vilja vara och bli något märkvärdigt här i världen. Allt är i samvetets bok upptecknat. Men när människan sover, så har hon inget bekymmer över allt detta. Hon håller dessa sina synder för små och obetydliga, så att dem hinner hon gott klara upp, när hon blir gammal eller någon gång i framtiden, när sjukdom och död börjar tränga på. Så hr det gått och torde väl i fortsättningen gå för många, att det inte ges sedan något annat tillfälle, förrän den stora domens dag bryter in och böckerna upplåtas.

Men det är här i nådatiden Herren vill föra Dig till doms, att du skulle sörja över dina synder och fly med alla dina synder som du i uppenbar ogudaktighet eller i hemlighet har gjort och som endast Herren känner, fly med dem till domen, där i nådens rike Herren dömer i nåd och barmhärtighet. Här talas också om livets bok, vilken även blev upplåten. Jesus säger vid ett tillfälle: Glädjens inte däröver, att andarna är er underdåniga, utan gläds över att era namn är uppskrivna i himmelen. Och förvisso är våra namn inskrivna i livets bok, när de är uppskrivna i nådens himmel här nere på jorden och i härlighetens himmel därovan. Ja, på ett sådant enkelt och påtagligt sätt, så att vi blivit kända som levande och pånyttfödda Guds barn i Guds församling och sålunda fått rum i benådade och frigjorda Guds barns hjärtan.

Har du min vän ditt namn skrivet i livets bok? Har du levande och pånyttfödda Guds barn omkring dig, i vilkas hjärtan du håller på att rymmas, som kan bära dig som en sann och levande kristen. I vår tid finns det så mycket av det, som kan kallas för anonym kristendom. Man vill inte bli en offentlig bekännare, man vill inte komma in den offentliga vägen i Guds rike. Man vill ha sin tro för sig själv på något sätt. Men från den anonyma tron flödar ingen stark bekännelse. Det är den slags tro, som alltid känner sig för, varifrån vindarna blåser, även på det andliga området. Och där kan man räkna med, att det minsta korset

Sidan 5

trycker, där vill man helst vara med. Men då har man inget vittnesbörd om, att namnet är skrivet i livets bok.

Lycklig är Du bror och syster,(anm. ås. Bro, broder avser trosbroder och syster trosyster, syster i tron. Man är av samma tro från samma församling) min kära vän, ung eller gammal, du som har Andens vittnesbörd även i denna stund i ditt eget hjärta: jag är ett Guds barn.

Kristi nådes ordning, apostlarnas lära, som vittnar om att jag är ett benådat Guds barn. Med den tron följer allt emellanåt levande erfarenheter, levande förnimmelser om barnaskapet i Gud. Då blir inte Domsöndagen till någon sådan bävans, fruktans och förskräckelsens dag. Domsöndagen för ju våra tankar till den yttersta domen. Det blir en glädjens dag för oss här i Sangis Kyrka idag, då vi kan tacka Himmelens Gud och vår Herre och Frälsare för den stora nåden, att han har utvalt oss till sina får och lamm, vilka han såsom den Gode Herden vårdar och sköter med sitt nådens och fridens evangelium, på ett sådant sätt att trons lampa hålls brinnande.

Det heter här att Gud "skall var hos dem och Han skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer." Alla stunder är inte glädjestunder för oss Guds barn, det är många sorgeämnen, som trycker. En kristen far och mor har lämnats att sörja över de barn, vilka världen, den lede fienden har dragit till sig. Ett Guds barn, som bär en levande självkännedom om sitt syndafördärv, sörjer många gånger över detta: skulle jag inte nu eller en annan gång bli bättre. När vi ser på mörkret och otron, på sedeslösheten och ogudaktigheten, så bedrövar och smärtar det många gånger våra hjärtan. När vi tänker på våra grannar och andra, som vi kommer i kontakt med i vår livsgärning, skulle vi önska av hela hjärtat och även bedja för dem, att de skulle fatta och ta emot denna stora nåd. Men vi blir ständigt besvikna, när vi möter liknöjdhet och trots mot Guds erbjudna nåd.

Men vi går mot målet kära vänner och det kanhända inte är långt ifrån oss. För en del av oss här i kyrkan torde det vara den sista Domsöndagen, som vi firar här på denna jord. Men vi får fira den i den tro och det levande hoppet, att alla

Sidan 6

tårar är avtorkade och alla sorger försvunna, när vi är framme på den andra sidan och få höra de välsignade orden:Kommen, ni min Faders välsignade. Alla dem, som genom tron blivit delaktiga av Herrens välsignelse. Det är dem som han känner igen; ni välsignade. Men, du som har lämnats utanför nådens erbjudande och även idag gör det, du drar dom och förbannelse över Dig. Över sådana fäller den högste domaren de orden; gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga eld vilken inte är tillredd åt människan som Gud har skapat till sin avbild, men som genom ormens list föll i synd och för vilken Gud i sin stor kärlek för den i synd fallna människan offrat si egen son, men den är beredd åt djävulen och hans änglar. Men det går så, när människan tror och följer djävulens listiga infall, då får hon en gång dela lönen med honom.

Så får vi alla Guds barn i dag fira glädjefest, se framåt i tron och hoppet. Gå fram till Herrens altare, njuta och äta av Hans lekamen och dricka av Hans blod, så att vi allt framgent orkar vara Herren Jesu bekännare och förkunna Hans död till dess Han kommer. Tiden är kort, vi är snart framme vid målet. Men kanhända mången av er tänker så här; Jag är en sådan svag kristen, det brister i så många stycken hos mig. Hur skall jag nå fram? Du har rätt att även idag, att så bristfull, så ovärdig, så felande och med de tvivlens tankar som egenrättfärdighetens djävul vill ställa för Dig. Du har full rättighet att i dag tro, att alla dina brister, alla dina synder, allt är evigt förlåtet i Herren Jesu Heliga namn och dyra försoningsblod. Därmed har vår trons väg börjat; synderna är förlåtna och därmed skall vår trosväg avslutas, när dödens kalla hand läggs på vårt bröst: synderna är förlåtna i Jesu namn och blod. Ja, ära vare fadern och Sonen och den Heliga Ande. Såsom det har varit av begynnelsen nu är och skall vara från evighet till evighet. Där skall lovet och tacksägelsen och priset klinga högre och mäktigare än vad vi nu i all svaghet får förnimma i våra hjärtan.

Predikan avslutades på sedvanligt sätt med kyrkliga tillkännagivelser psalmsång och bön helt enligt kyrkoordningen som rådde vid tiden. Tjänstgörande präst ledde altartjänsten. Gunnar Jönsson var medhjälpare vid utdelandet av Herrens Heliga Nattvard. Kyrkan var besatt till sista plats i bänkarna och extra stolar var utsatt i kyrkogången. Jag, Åke Sandström var själv närvarande.