Tal hållet av Judith Lindqvist i Sangis Kyrka 1976 i samband med invigning av den utbyggnad som skett.

"När önskan om att jag skulle något i samband med invigningen av den tillbyggnad Sangis Kyrka fått för att öka möjligheten för arbete i byns församling, blev jag mycket glad. Bland annat för att äntligen vara hemma i hembyn, den alltid älskade.

Jag skall alltså få Tacka för vad Nederkalix församling tillstyrkt och förverkligat. Glädjas åt de vidgade möjligheter vi fått att fortsätta kristet arbete, bland unga och äldre." (anm. Det rådde stor tacksamhet till Nederkalix Församling (Kalix Församling). Samma tacksamhet råder ännu från Sangisbornas sida över möjligheten att ha en kyrka i byn med anor från gången tid.) I mitt personliga tack går tankarna tillbaka till barndomstiden.

Den sal (anm. Vardagsrummets namn var Sal) som i många år då användes till bönhus, hemmanägare Herman Gustavssons sal hade blivit för trång och man började samtala om att bygga ett Bönhus. Detta var år 1913. Då bildades Sangis Missionsförening vars ledare var och förblev vännen Herman Gustavsson. År 1914 köptes den timring som restes färdig 1915. Flera rådslag om bygget hölls i mitt hem. Nyfiket hörde jag på och kände den atmosfär av glädje och hoppfullhet som uppfyllde de församlade. De som inte hade pengar att erlägga gav löften att allt efter tid och förmåga bistå med att deltaga i bygget.

Farbror Gustavsson hade skänkt tomten varpå huset byggdes. (anm. Sangis kyrka i dag) Vid ett tillfälle sade han till mig ungefär så här: När byns kristna i min ungdom samlades att sjunga och bedja hos Korpral Tropp, var jag nog den yngste bland dem, men jag är glad åt att nu fortsätta på samma grund som de hade; Guds ords förkunnelse och gemensam uppbyggelse.

De byaböner och samlingar han takade om, hölls under Konventikelplakatets dagar. Luthers Postilla och Svenska Psalmboken användes av de församlade. Några sockenpräster kom nu och då för att undersöka vad som sades och för att eventuellt förbjuda dem att samlas.

Otto Nilsson, en sågverksarbetare, vann en större summa på lotteri. Han kom till en gudstjänst och berättade härom. På sitt saktmodiga sätt sa han att detta skulle Gud ha. Så länge han orkade var han vår vaktmästare utan lön. Han var liksom alltid i Helgedomen."

Den lärarkår byn ägde har i det stora hela varit vänner och medarbetare. Nyrekrytering uteblev i Missionsföreningen. De gamla gick ur tiden. Hedersmannen Gustavsson oroades. En dag när jag besökte honom, sade han att jag som sekreterare hade att göra vad jag kund; för att missionshuset ej skulle förfalla utan förbliva till Gudstjänstbruk.

Han förslog mig att taga kontakt med medlemmar som ännu fanns att vi skulle komma överens om att fråga Kalix Församling om de kunde hyra eller köpa huset. Så skedde och dåvarande Kyrkoherde Johannes Norgren med Kyrkoråd tog vänligt emot vår önskan.

Så blev Missionshuset; Sangis Kyrka.

Jag är tacksamt glad åt att ännu minnas den ringa begynnelsens dag och att i dag se hur Gud gett och ger sitt bistånd till allt gott verk.

"Utan like är Guds rike ren i ringhetens gestalt.

Den det finner allt han vinner".( Psalm 585 vers 2 1937års psalmbok)

"Är Gud för oss vem kan då vara emot oss.

Han som icke skonat sin enfödde Son utan utgivit Honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än giva oss allt med Honom. (Bibelsitat Rom 8, 31,32)

Sangis 1976

Judit Lindqvist